Sitter här och typ gråter. Men vet inte ens varför. Det är inget som har hänt eller något sådant. Utan jag bara blev på pisse humör helt plötsligt. Kanske är mitt pms som satt fart ? haha. Känns bara helt konstigt. Känns tomt på nått sätt. Som om det är något jag saknar men jag vet inte vad. Känner mig rätt värdelös också, har inget jobb eller någonting och sist jag börja på utbildning så sket jag i den till slut. Jag är rädd att om jag kommer in på denna utbildningen jag ska söka in på nu, tänk om jag skiter i den till slut också? Jag vill inte göra det, för jag vill verkligen ha ett jobb och sen skaffa egen lägenhet och ett eget liv. Men jag vet ju inte hur det kommer bli. För om jag blir för stressad och så så kommer jag bli sur och skita i allting. Jag är sån och det vet jag. Liksom va fan jag har ingen utbildning eller någonting och bor fortfarande hemma hos min mamma när jag e snart 21 år. Jag vet att det är andra som gör det också och det är egentligen inte något fel med det. Men det är inte vad jag vill. Sen allt jag säger går bara åt helvete. Jag har ingen vilja och ingen ork till någonting. Så fort jag bestämer något så skiter jag i det till slut. Det gör mig arg att jag inte kan klara av någonting. Som när jag sa att jag skulle gå ner i vikt innan jag fyller år, mm good luck med det. Istället har man gått upp 1 kilo. Så det gick åt helvete. För att jag inte "orka". Hur lat kan man bli egentligen? Är så irriterad på mig själv så jag nästan vill slänga mig själv i väggen.

Jag har även kommit fram till att jag kanske bryr mig för lite om mig själv typ. Jag hjälper oftast alla andra och lyssnar på alla andras problem och försöker att alltid finnas där för både mina kompisar och mina syskon. Men sen skiter jag i vad jag själv vill och skiter i mina egna problem. Klart att jag ska hjälpa mina kompisar och så men jag måste nog börja tänka på mig själv lite mer. Sätta mig själv i första hand ett tag? Men hur lätt e det liksom..

Jag vet inte varför jag är på detta skit humöret. Men jag är så sjukt glad jag har den pojkvännen jag har. Han lyssnar på mig och får mig alltid att må bättre och det känns underbart. Många kanske inte gillar att vi e tillsammans eller kanske tror att det inte kommer funka mellan oss två. Men jag kommer aldrig ge upp honom och ingen kan få mig att göra det iheller. För han är den enda jag någonsin kunnat känna mig trygg med och den enda jag kan lita på. Och som jag sagt mångaaa gånger innan haha så tycker jag verkligen om han otroligt mycket. Han gör mig lycklig och sen kan folk säga vad dom vill. <3

Mycket mer ploppade upp i huvudet nu, men det är inget jag vill skriva här. Så mycket ska ni inte veta om mina problem och mina tankar haha. Så nu slutar jag skriva.